
Dansen
Bharatanatyam
(uttalas BARA-ta-NAT-yam) är en av de äldsta formerna av
indisk klassisk dans, mer än 2000 år gammal och med rötter
I södra Indien. Dansen förkroppsligar hinduisk mytologi och
blåser liv I de skulpturer som pryder Indiens tempel. I
bharatanatyam förenas graciösa handrörelser
(mudras), ansiktsuttryck och fotarbete I ett kraftfullt dansuttryck
som får din kropp att sjuda av liv.
Bharatanatyam
har sitt ursprung i den indiska myten, eposet och folkloren. Det är
en dansstil som tillåter både solo och grupp koreografi.
Termen
bharatanatyam är faktiskt en generell term för alla indiska
danser men har kommit att bli synonymt med den sydindiska dansen.
Ordet är ett anagram från de första bokstäverna
i Bhava (som betyder uttryck), Raga (som betyder musik) och Tala (som
betyder rytm); och Natyam betyder dans.
De
grundläggande dans rörelserna i bharatanatyam kallas för
adavus. De lärs ut i en systematisk ordning och
kombineras därefter med andra rörelser så att de
bildar koreograferade danssekvenser baserade på det rytmiska
mönstret av en musikalisk komposition. Följaktligen är
det nödvändigt att vara tålmodig och först lära
sig de grundläggande stegen ordentligt innan man börjar
kombinera rörelserna till en graciös dansföreställning.
På
1900-talet återupprättades bharatanatyams status och image
av Rukminidevi Arundale, grundaren av dansinstitutet
Kalakshetra College of Fine Arts som är känt i hela
världen som huvudcentrumet för bharatanatyam. Ingen person
har bidragit så mycket till indisk konst och kultur som
Rukminidevi Arundale.
Följande
sloka förklarar det unika med bharatanatyam jämfört
med andra konstformer. Det här är det enda konstsystemet
som fullt ut exploaterar kroppen, sinnet och känslorna och
frambringar en absolut koordination mellan sinnena.
"Yato
Hastaha Tato Dhrushtihi
Yato
Dhrushtis tato Manaha
Yato
Manas tato Bhavo
Yato
Bhavas tato Rasaha"
“Dit
handen går skall ögat gå
Dit
ögonen går skall sinnet gå
Dit
sinnet går skall energin gå
Dit
energin går skall omdömet gå.”
|